Den här sommaren har jag bland annat uppfyllt två punkter på min Bucket list (mer om det senaste inlägget om Bucket lists finns här http://accoceramics.blogg.se/2014/march/forsta-avbockningen-pa-min-bucket-list.html) och de både gjordes när jag, Anton och min familj var på Madeira i början av sommaren.
Punkt nr. 29 Äta bläckfisk
Jag hade sett det på menyerna på restauranger men det tog nog en vecka innan jag faktiskt vågade beställa in en bläckfisk. Och när jag väl gjorde det var det värt det, jag blev överraskad över hur gott det var!
Punkt nr 1. Bestiga ett berg
Min första punkt på hela listan! En väldigt hög önskan som jag har haft länge och på Madeira fick den komma till verklighet! Det började när vi gick en annan vandring i samma område och jag nämnde vid något tillfälle att det hade vart grymt om vi kunde bestiga ett berg när vi väl är uppe och vandrar och så pekade jag på toppen på andra sidan dalen och sa "typ den där skulle jag kunna bestiga!".
Det var alltså den toppen som är inringad i bilden här under, Pico Grande på 1.654 möh. På kvällen tittade pappa i sina hiking böcker och hittade just den vandringen och tre dagar senare tog vi första steget på vandringen upp på Pico Grande! Efter ett par timmars vandring i het gassande sol, med snustorr brun jord över skorna och benen hittade vi en gräsplätt under några träd där vi lunchade och lämnade mamma åt sin bok och en del av vår packning. Resten av oss påbörjade därefter en riktigt hisnande klättring uppåt, ibland kunde det bara vara metallvajern som satt fast i berget att hålla sig i och några utskjutande stenar som ledde vägen uppåt. Och så brant som satan åt det andra hållet...
Den sista puckeln var väldigt brant, hade det inte vart för metallvajern som man fick klänga sig upp med hade man nog behövt nerver av stål för att klättra upp där, och jag menar verkligen klättra... Men jag, Anton och pappa tog oss hela vägen upp till toppen! När vi väl hade krupit upp på puckeln kände man hela världens vindar dra loss, vilket var sjukt mäktigt! När jag ställde mig upp för att filma fick Anton hålla i mina ben, mest för säkerhetsskull. Jag skrek av lycka när vi kom upp! :D
0 kommentar(er)
