Åh jag kan inte låta bli att tänka på när vi fick hit Pysen och Zetti för lite mer än 2 år sedan, Zetti var jätteskygg och gick alltid ifrån en när man försökte klappa henne :'< Men nu! :D Nu kommer hon självmant och lägger sig i knät på mig och Anton! <3 Hon är så söt~, ligger man i soffan kan hon oxå komma för lite gos, när jag går runt och fixar innan jag ska sova följer hon efter och jamar med rumpan vädret haha, bara för bli lite kliad under hakan :D
Hon har även lärt mig att lugna ner mig lite, jag har tidigare varit en sån som, om jag inte var trött, kan kasta mig iväg till tex köket när jag ska hämta nått (släktdrag från min kära far tror jag...)... Och ja, dessa plötsliga och dramtiska rörelser gjorde ju att Zetti hoppa ur skinnet varje gång XD Så tacklare henne springer jag inte till köket längre, såhär efteråt fattar jag inte varför jag behövde vara så explosiv i min "transport" till köket.... >_>
Men faktum att hon är lite mer av en knäkatt nu är nog tack vare Anton som har lärt henne att man kan få lite köttfärs om man hoppar upp i knät ;3 Sen insåg hon väl att det var ganska varmt och mysigt där <3
0 kommentar(er)
